Ibland känns det som om det inte är meningen
att man ska göra vissa saker.
Som när man är inbjuden till bröllop i Sverige
och bilen går sönder.
Riktigt sönder.
När det sen fixar sig i sista minuten med lånad bil
och man snabbt tar på sig de nytvättade jeansen
och dragkedjan går sönder....
eller när man en halvtimma innan avfärd står och brer mackor
och plötsligt utan förvarning blir stucken av en geting
på två ställen....
då vet man inte om man ska skratta eller gråta
När man trots alla motgångar har ett par stora söner
som stöd och tänker att nej, det här fixar vi
då
kan det hända
att man
plötsligt sitter i baksätet på en bil
och blir skjutsad av körkortssonen
hem
till
Sverige.
Det var en känslofylld helg.
Att se alla igen - och det på ett bröllop
var lite för mycket för mig och tårarna rann i ett.
Det är inte lätt att fatta sig kort,
jag kan bara säga så mycket att
det var skönt att se hur kära min bror och hans fru
fortfarande är efter så många år tillsammans,
det var även fint att uppleva vilken fin sammanhållning
de har med gamla barndomsvänner och även nya vänner.
Stämningen var härlig.
Efter vigseln, som ägde rum på stranden,
med Köpenhamn i horisonten,
hade jag och en vän till bröllopsparet tid att fotografera
en liten stund, medan de andra fixade en överraskning i festlokalen.
Jag är tveksam till att man kan hitta en bättre plats
att bli man och fru på.
Brudparet önskar jag
"god fortsättning"
på förhållandet och äktenskapet.
Tack för en underbar dag!
Kramar